En regnig söndag

 En regnig söndag får man tänka på lördagens kvällssol.

Framsidan

Framsidan har länge varit ett ABER för oss... Det finns en del att göra, men det ska nog bli bra till slut. Det bästa för huset är ju om marken lutar FRÅN huset och fram tills idag har nog marken mest lutat MOT huset. Tomten är inte så stor och vi har en del små höjdproblem att reda ut...

Från början var det bara mossig gräsmatta och den tog vi bort i höstas. Sen har det sett ut som kriget ett tag :-D Hej alla grannar!

I höstas satte jag också avenbokshäck mot gatan. Den ska ersätta det ovackra gunnesbostaketet så smångingom som fanns här när vi kom. Det gör ju ingen glad liksom. Carpinus betulus kan man däremot hålla snygg och smal och den konkurrerar inte så jättemycket med växter runtomkring.

Det blir ett smalt genomgångsrum i västerläge. Solen tittar fram runt husknuten vid tvåtiden  så det är ändå en del ljus här. Men jag har tänkt i gröna-fält-banor ända från början. Olika gröna marktäckare som brer ut sig ger ett enkelt och lummigt intryck. De jag har planerat att använda tål en del skugga, de är som woodlandväxter. Jag är inne på Tiarella, Waldsteinia, Vinca, Hosta, Geranium. Sen ska vi ha några Buxus- och Ligustrumklot för formens skull och några blommande buskar, kanske något träd för höjdens skull, Amelanchier eller Prunus. En och annan klätterväxt ska få plats hoppas jag.

Vi har bestämt linjen på gången och fått hem stenmjöl och paddat. Stenen ligger och väntar, det blir smågatsten och bitvis rödbränt marktegel.

Idag plockade jag bort och flyttade befintliga växer för att kunna markplanera. Man får ju sysselsätta sig med något en lördag... Hehe... Jag är nu en trött grovarbetare och det ska bli skönt med en regnig, lugn söndag.

De lökväxter jag tog upp är Chonodoxa, Muscari, Tulipa och Narciss. De ska tillbaks i jorden när bädden är klar. Och i höst ska det i många fler finfina lökar.

Men har ni sett vilka speciella rötter Chionodoxa har skickat ut... långa saftiga vita rötter... har aldrig sett på maken... Någon?

Sen var det det här med att få till en snygg linje och rätt höjder...
Ny jord ska förstås tillföras. Vi handlar grönkompost på Sysav i Ystad. Den är bra att blanda med befintlig jord.

Vinbergssnäckan

Hej, Vinbergssnäcka, Helix pomatia!

Kan du lära mig hur man gör när man går långsamt fram?
Fast liksom ändå rakt på sak.
Du äter en del gott på din väg. Ja du gör hål i mina blad...
De säger att du är en delikatess. Men det är ju också ett sätt att se på sin omgivning.
Men du får vara i min trädgård. Jag blir glad när jag ser dig.

Det vackra knoppstadiet

 

Det är svårt att sätta ord på vad det egentligen är som händer vid den här tiden på året. Mest för att det är så mycket som händer på en gång i rabatter och buskar, men ljuvligt är det minsann!

Jag sneglar lite åt kerrian (Kerria japonica) och har nog bestämt mig för att avlägsna den så småningom. (Säg inget till min sambo.) Den är ju väldigt gul och har en viss växtkraft med rotskott så att säga. Samtidigt är den ett bra insynsskydd mot grannen och gör inte så mycket väsen av sig när den blommat över...

Mycket knoppar och spiror blir det och regnet gör att det växer snabbt och frodigt. Jag har bestämt mig för att inte gödsla i onödan utan låta jorden ge vad den har. Men efterhand kommer jag jordförbättra med jord från landet där det är hästgödslat i höstas.

Under morgonrundan och en kvällsrundan i trädgården kollas läget och det dödas sniglar så gott man lyckas se dem. Igår upptäckte vi att sniglarna är alldeles pyttesmå och nykläckta och svåra att se OCH att de hittat till störbönorna... STORA hål i bladen och cirka tre sniglar på varje planta... plock plock plock... Plockade två händer fulla med de små liven. Nu blir det till att sätta ut fler ölfällor. Detta är inget kul ämne, så jag avslutar det kapitlet nu.

Vi har börjat att ta tag i framsidan, det ska bestämmas rätt höjder så att det blir frånlut istället för motlut mot huset. Gången börjar få sin rätta linje och bredd.

Efterlängtat regn

På väg ut i trädgården med kameran.

Sticker man ut näsan från vår lilla veranda ser man mitt 'Ingrid Marie' som fortfarande står i en balja. Det skulle behöva planteras ut, men var?

Nu blommar det väldigt vackert, men trädet är egentligen på tok för klent för att få lov att blomma.
Men jag kanske sparar ett äpple på det ändå... bara för att se liksom...

Jag och en kompis hade en skarvympningsförmiddag våren 2010. Vi testade fyra olika sorter och två sorter gick speciellt bra, 'Ingrid Marie' och 'Discovery'. Helt ok i min smak. Det är en fantastisk känsla när man ser att ympningen har lyckats!

Grundstammar och färdigympade äppelträd. Sen planterade jag alltihop i en back så att det fick växa till sig.  Eltejp är dunderbra när man ympar och olika färger på tejpen skiljer sorterna åt. Man får dock vara lite lätt på handen när man ett halvår senare ska lossa på tejpen... Har det växt ihop eller har det inte växt ihop... det är frågan. (Bild på skarvymp, källa)

Nu har jag ett gäng små träd som skulle behöva en plats, de flesta är 'Discovery'. Jag är inne på att sätta en låg spaljé någongstans... Tänk att plocka egna, saftiga äpplen från en spaljé...

* * *

I övrigt har det idag regnat hela morgonen och förmiddagen; ett välkommet, välluktande och allt igenom behagligt regn. Johanna-i-badet tog ett bad under Mallorcasuckulenterna.

Bara det får för sig att regna då tycker jag att allt plötsligt sträcker på sig och växer till sig minst ett par centimeter. Fint när man ser att plantorna börjar växa ihop och täcka den bara jorden. Precis som det ska va.

Favoritaklejan.

Och igår fick vi ordning på vedhögen.



























Och snygga Törnrosas kjortel.

Byxfrön

Vet du vad byxfrön är?

Jo, det är frön man hittat när man har rensat en rabatt eller gått förbi en växt som står och skramlar med en massa finfina frön och bara väntar på att bli sådda. Då kan det hända att jag är där och stoppar några frön i en byxficka.

Ofta är det så att det är en växt jag tycker är fin och som jag vill testa att så frön av.

En tid senare hittar jag frön i en byxficka. Oj, nämen titta, byxfrön! Vad kan detta vara för växt? Ja, för då har jag naturligtvis glömt bort vad det var jag samlade.

Bilden ovan är byxfrön från dagens rensning av en perennrabatt. Jag tror att det är Phlomis russeliana, Gul lejonsvans, men är inte helt hundra. Någon typ av Phlomis i alla fall. En bra marktäckare verkar det vara.

Källa

 Idag

 I höstas

Häromdagen hittade jag byxfrön i fickan i ett par arbetsbyxor. Det såg ut att vara två olika sorters frön och så klart gjorde jag genast en testsådd :-)

Jag har inget minne av var jag tog dem eller vilken växt det kan vara, men de grodde bra trots att de varit och vänt i tvättmaskinen... Och mycket riktigt är det två olika typer av växter som kommer upp. Har jag rensat ogräs och fått med mig målla hem?

Den som lever får se.

Bollviva

Bollviva 
Primula denticulata 'Alba'

Ja, som det kan bli. Förut har jag nog aldrig hoppat så högt över en bollviva, men nu plötsligt såg jag skönheten i den!

Det är nog bra att kunna ändra åsikt ibland.

Ljusgrönt skimrande

Några dagar till, förhoppningsvis någon vecka till, har boklöven den här riktigt ljusgröna färgen.
Jag hoppas hinna med en runda till skogen i det ljusgröna skimret!

Nu blommar lönnen för fullt och blommorna doftar så gott!

Pressade blommor och blad

Såg en spännande variant av bildkonst. Allt är gjort av pressade blommor och blad! 

Källa

Fritt översatt från ett inlägg på bloggen Colossal 
"En japansk reklambyrå uppfinner reklam för begravningstjänster
 
I kölvattnet av 2011 Tohoku-jordbävningen och tsunamin i Japan, har begravningar blivit en vanlig prövning och genom dessa händelser har nationen gjort oerhörda förluster. 

Liksom i de flesta kulturer, är japanska begravningar dystra, de  utmärkts av svart och vitt och en avvikelse anses vara tabu eller olämpligt. 

Den Tokyobaserade begravningsbyrån Nishinihon Tenrei började reflektera kring den senaste tidens händelser och kontaktade reklambyrån I & S BBDO för att skapa en annons för en mässa som skulle vända trenden av dämpade färger som är så vanliga i branschen. De svarade på ett unikt sätt, med ett skelett gjort av  pressade blommor, som öppet hyllar livets kretslopp genom att införa färg och delar av naturen.  

Bilden ansågs så lyckad att den vann en utmärkelse från 2013 One Club Awards."


Klicka HÄR för att se alla bilder och artikeln i sin helhet.

Nu växer det ordentligt

Det växer hej vilt på verandan. Här är det rosenböna/blomsterböna som gror i raketfart. De ser extra roliga ut när fröskalet sitter kvar som en cykelhjälm.

Stora brytbönan som vi kallar för 'Judia' på Mallis. De ser ut som rosenböna/blomsterböna och smakar jättebra. Vi tillreder och äter skidan som en brytböna.

Rabarberknoppen som jag går runt, runt som katten runt het gröt. Eller som getingen runt sockerbiten.
Jag tänker ut måånga rabarberrecept... Nu har ytterhöljet släppt...

Här har vi min kära brunbärsbuske som är en variant av röda vinbär. Bären blir mörkt röda och smakar fylligare än vanliga röda. Busken är en stickling som jag har fått från en trädgårdsvän och som jag lyckats driva upp och få med mig hit där jag bor nu. Det är mycket blomhängen på den så jag hoppas på rekordskörd!

Kryddlandet börjar bli grönt och ettåringarna jag sått av dill, koriander och ringblomma börjar visa sig... Här ser ni även daglilja som står här sålänge och växer till sig. Ibland saknas ett bra utrymme där den egentligen ska vara så man får hitta tillfälliga platser och sen flytta runt.

Här har vi kära Saxifraga som är inne på sitt tredje år i denna krukan. Jag kan inte säga att jag har varit särskilt omtänksam mot den och det är fantastiskt att den övervintrar i sin kruka! Snart blommar den med vita, så näpna blommor.

Solrosorna omskolade och på god tillväxt. Det blir kul att se de olika sorterna ihop senare i sommar mot västerväggen.

Fågelbär

Fågelbär - Prunus avium

Ett av våra inhemska körsbärsträd. Ljus, luftig krona, mörk bark. Kännetecknet är den raka, oftast
genomgående stammen. Svarta, söta körsbär.

Nu är det sagolikt vackert att stå under fågelbäret. Det doftar och man blir alldeles yr av fluffet. Det är maj, min favoritmånad (tills det blir september för då blir det min andra favoritmånad).

Trädet på bilderna växer alldeles intill vårt garage och under det har det bildats massor av småplantor där vissa till och med blommar i år. Stamomfånget på dem är ungefär 10-12 centimeter. Och där är minst femtio plantor.

En gång såg jag vandaliserade Prunus avium som i unga år helt enkelt blivit kapade på en halvmeters höjd. De blev fina på sitt sätt. Från den låga stammen sköt som ett buskliknande träd, visserligen för alltid omformade och utan den karaktäristiska genomgående stammen, men ändå intressant.

Så, det är nu eller aldrig. Jag ska ta och kapa några för att se vad som händer... ja alltså inte vandalisera, men göra ett experiment... Annars kommer jag liksom att få leva i ovisshet.