Stickigt!

En kaktusåker!

Man ska ha mycket fantasi för att kunna föreställa sig en sån :-) Men det är klart att någon ska ju vara kaktusgrossist.

Någon som förstår sig på varför man använder fiberduk här? Frost kanske? Kan ju hända att det blir kalla nätter i februari. Lite opraktiskt dock och sticker ju hål i duken...

Kärlek

Min kärlek till naturen och till växterna har alltid varit stor.
Det finns en stark dragningskraft mellan mig och det gröna, som jag var inne på i förra Blommig Fredag.













Jag tror den är medfödd, den kärleken. Det är ju långt ifrån alla som tycker just växter är fantastiskt!

Genen, alltså växtkärleksgenen i mig är också min mormors och säkert hennes förfäders. 

Kärleken gör att man liksom måste så och plantera. Min mormor fyller 85 i år. Hon måste fortfarande gräva nya rabatter!

Denna bilden gör mig kluven. Jag känner en stark kärlek till landskapet och en drivkraft att bevara det rent och vackert. För länge sedan var det antagligen ek- och almskog på denna plats. Starka, rika ekosystem. Idag mest monokultur, biologisk enfald.

Naturen är en livskälla. En exploaterad och utnyttjad livskälla.
Hur länge kommer det att vara en livskälla, kan man undra..?

 

Kärlek, till naturens egen finurlighet. 

Frön i de mest påhittiga former och växternas eget snillrika sätt att överleva och konkurrera om det värdefulla utrymmet på vår jord.

Allt uppbyggt efter ett intelligent mönster.

Bark, kapslar, höljen, skal, hinnor, lager. 

 

De flesta kulturväxter är framtagna för att, i första hand sälja såklart, men också för att ge oss en vacker upplevelse... får man hoppas.

 











Prunus avium 'Plena', dubbelblommigt körsbär är ett bra exempel på en sådan.
Visst är det kärlek vid första ögonkastet?





Mer Blommig Fredag på temat Kärlek, hittar du på Bland Rosor och Bladlöss!

Jättemalva

Igår när jag var ute och traskade på klippan fick jag plötsligt syn på denna blommande busken med så härliga färger! Mitt växtminne sa mig att det är en typ av malva men som vanligt är det bra att ha tillgång till Mallorcas flora och kunna slå upp växten där.

Jag tycker om allt från sommarblommande malvor, gråmalva, läkemalva, till stockrosor (Alcea), timvisare och hibiskusar (Hibiscus) som också är släkten inom familjen Malvaceae.

 

Fakta om jättemalva

I min flora beskrivs denna buske som en Lavatera (Lavatera arborea, en trädsommarmalva), men när jag tittar närmare på nätet visar det sig att namnet är ändrat ett par gånger. Forskaranalyser har visat att den platsar bättre som en Malva, så först fick den heta Malva arborea (Tree Mallow/Trädmalva), men senast är den bestämd till Malva dendromorpha, jättemalva.

Den är inhemsk i Medelhavsområdet, naturligt från Azorerna till Madeira, Kanarieöarna, västra och södra Europa, samt i nordvästra Afrika. Ibland kan man hitta frön och ha den som ettåring hemma.

Jättemalva har sin naturliga växtplats vid kusten. Den tål alltså havsvatten och utsöndrar havssalt genom körtlar i bladen :-) Det är långt ifrån alla växter som tål salt och därför har denna växt en konkurrensfördel eftersom den utsöndrar salt. Det gör den också till en typ av ogräs som ställer till det för häckande fåglar som har svårt att anpassa sig till nya miljöer där växten blir invasiv.

Bladen har en mjukgörande effekt och används inom örtmedicinen för att behandla stukningar och man kan använda växtdelarna till att göra grötomslag.

 5

Jättemalva Malva dendromorpha, hette tidigare Lavatera arborea (5), en typ av sommarmalva. Den senaste forskning har nämligen visat att den hör hemma i malvasläktet snarare än i lavaterasläktet.

Sydspetsen III

OOhh, jag darrar fortfarande av lycka fast det är över fem timmar sedan jag såg dem där på strandängen precis ovanför havet.

Jag och P hade en bil till förfogande idag så jag planerade in en retur ner till Mallorcas sydspets och jag ville gärna visa P den här platsen.

Sen har jag för mig att det finns några pinjetallar som har blivit skulpterade av havet och vinden, som ska vara värda att se.

Vi hade ingen aning om att det fanns orkidéer här, så medan vi letade efter tallarna, fanns plötsligt orkidéerna där framför oss. De till och med doftade!

Jag vet inte vad det är som är så speciellt med orkidéer, mer än att de är så vackra och kanske mycket ömtåliga? De växer ju inte som ogräs precis och jag har fått för mig att varje orkidéart har en ganska smal ståndortsamplitud? Någon som kan förklara hur det är med orkidéer?

Tallskulpturerna hittade vi inte idag, det får vi spara till nästa gång. Det känns spännande att få fortsätta att utforska den här platsen!

Det kul att kunna slå upp växten i floran när man kommer hem. Den är i det otympliga formatet A4, så inget man har med sig i fickan direkt.

Tidigare inlägg Sydspetsen och Sydspetsen II

Akvarellträd

Försöker mig på lite akvarellmålning ibland. Det är spännande vad som händer med pappret och hur färgerna går ihop med varandra. Jag gillar även att måla med äggoljetempera, det blir en lyster som påminner om det genomskinliga i akvarellen. Men akvarell är lätt att ta med sig och kräver inte så mycket utrustning.

Jag gillar akvarellmålning och tycker att jag lär mig något varje gång jag har modet att prova.

Tekniken går ut på att man lägger tunna lager ovanpå varandra för att till slut göra enstaka detaljer som man vill förstärka, kanske en kontrast eller något föremål. Det är inte så lätt att måla över och göra om så det är mycket erfarenheten som påverkar hur resultatet blir. Därför ska man måla ofta om det ska bli bra.

Det känns skakigt att lägga på träd i en landskapsmålning som man är hyfsat nöjd med som den är. Men ska där vara träd så ska det :-)

Eftersom de tunna lagren ska torka efterhand, brukar jag ha några målningar på gång samtidigt.

Som vanligt blir jag enbart nöjd med detaljer i målningarna. Jag är väldigt kritisk till det jag själv har gjort.

Om du vill se fler akvareller med Spanientema finns de här och här och här.

Sydspetsen II

I mitt förra inlägg Sydspetsen, är jag på väg ner till havet. Där vägen tar slut, ligger fyren och sedan finns en liten anonym stig som leder en ner till havet.

Man kommer till en plats som är helt speciell. Det är underbart och havet ser jättestort ut. Himmel, hav och land sitter ihop och man blir en del av kraften. På något märkligt sätt ser det ut som att horisonten ligger så högt upp att vattnet lika gärna kunde skölja in över stranden där jag står.

Man ser ut över öarna i söder.

Man tittar till vänster...

Man tittar till höger...

Det blåser friskt men det är soligt. Det ser ut som att havet är i uppror, höga vågor slår mot klipporna. Det ryker och frustar om det salta vattnet.

Man kan stå ganska nära vattnet även om klipporna är inte höga.
När man står så nära själva energin, känns det i hela kroppen.