På Bosc de Bellever

En stor port in till parken (en av fem ingångar). Grinden stod på glänt och det var bara att traska in.

Tittar man till höger här utanför ser det ut såhär, vackra byggnader och små trädgårdar mellan husen.

Vi gick rakt upp på en smal stig och plötsligt hade vi fin utsikt över hamnen i Palma.

Däruppe mötte oss vildväxande Fresia som doftade ljuvligt och såg lika ljuvliga ut. Det var en häftig upplevelse med så många fresior bara sådär, så vårigt och fint. Cremegul, finns det nån vackrare färg.

Plötsligt dök de upp, orkidéerna... Detta var en sort som det fanns många av. Orchis conica.

De vita blommorna ser ut som små dockor eller änglar...

Ophrys tenthredinifera

Denna art finns det mycket av, de växer i öppna gläntor, lite soligt. Orchis olbiensis. Vackra med de små prickarna och i olika färger. Bland de lila och blå fanns någon enstaka vit. 'Hyeres nycklar' kallas denna art och det är en nära släkting till 'Sankt Pers nycklar'.

 

Även i den här skogen finns 'The Bumblebee Orchid' Ophrys bombyliflora.

Den här var väldigt speciell med ganska oansenlig blomma. Serapias lingua. Eng. 'Tongue Orchid'. 

Här krävs nog en typ av fjäril om den ska bli pollinerad. 

Hit kan man längta för nya upptäcktsfärder..!

The Bumblebee Orchid

Ophrys bombyliflora
'The Bumblebee Orchid'

Nu börjar de slå ut ordentligt, den andra arten som jag har gått och väntat på. Lika vacker och märklig som den förra (Ophrys tenthredinifera). Lite mindre och mer oansenlig blomma när man tittar på håll och svårt att få bilden skarp.

                             *  *  *
Som med andra arter av Ophrys, pollineras blomman av hanbin av släktet Eucera. Blomman liknar ett honbi i utseende och doft. Bihanarna försöker att para sig med blomman ('pseudocopulation'), samlar pollen och i den processen överförs den till andra blommor av samma art. (Källa) ETT slags bi pollinerar denna blomma. Utan bin, inga blommor.

Se lista över Ofrysar 
      
Med hopp om en bättre värld!

I morse

 

Bild 1, 2, 5, 6 Ophrys tenthredinifera 
Eng. Sawfly Orchid
Bild 3, 4 Återkommer med namn.

Kan en dag börja bättre?
Myran har nog också fin utsikt.

Till min lillebror på födelsedagen.
Den 16 februari 2014.

Äntligen!

Den senaste veckan har jag gått här och rekat längs stigen och på andra sidan stenmuren till höger. Det växer nämligen vissa raringar här som jag har suktat efter att få se igen. 

Det har sett bra ut med många fler bladrosetter och knoppar jämfört med i fjol. De senaste dagarna har det varit soligt och runt 15 grader varmt så jag gissade att kanske en viss sorts blomma kanske hade slagit ut. 

Så i morse tassade jag ner och när jag fick äntligen se blommorna... ja vad säger man..!

Får jag presentera Ophrys tenthredinifera (Eng. Sawfly Orchid)

Än så länge hade två blommor slagit ut, men man tar ju "tusen" bilder. Man ser på knopparna att det kommer finnas en del att kolla in om någon dag eller två.

Arten är vanlig på betesmarker, ängar och buskage och är lätt att känna igen på det gula, håriga labellumet. Den här arten växer helst i skuggan.

Den här har andra arten (som jag inte vet namnet på) verkar ännu lite vanligare och har gott om bladrosetter och knoppar. Denna har jag aldrig sett blomma så det blir spännande nu när så många knoppar är på gång.

Ger jag dem en vecka till kan det här bli hur häftigt som helst! Denna arten växer lite mer oskyddat och halvskuggigt, i kanter av snår och under buskar. Man undrar vilken färg blomman har..?

Det är ett vackert vårljus under pinjetallarna där Arisarum vulgare växer tillsammans med orkidéerna.

Det ser lovande ut inför orkidéblomningen. Jag har varit och rekat på de ställen jag såg dem blomma i fjor och jag tycker bladrosetterna ser stora och välväxta ut. Härligt!

Obs! Ordverifiering

Tyvärr har jag fått en massa anonyma meddelanden/spam och har blivit tvungen att lägga till ordverifiering!

Orkidélycka

Ophrys tenthredinifera
Eng. Sawfly Orchid
Vanlig på betesmarker, ängar och buskage.
Den är lätt att känna igen på det gula, håriga labellumet.

Nästan hjärtsnörp. Bedårande vacker.
Här växer den precis bredvid den smala, skuggiga stigen som leder ner till havet.

 
Förra inlägget om vilda orkidéer på Mallorca handlade om jätteorkidé, Barlia robertiana och finns här.

Sydspetsen III

OOhh, jag darrar fortfarande av lycka fast det är över fem timmar sedan jag såg dem där på strandängen precis ovanför havet.

Jag och P hade en bil till förfogande idag så jag planerade in en retur ner till Mallorcas sydspets och jag ville gärna visa P den här platsen.

Sen har jag för mig att det finns några pinjetallar som har blivit skulpterade av havet och vinden, som ska vara värda att se.

Vi hade ingen aning om att det fanns orkidéer här, så medan vi letade efter tallarna, fanns plötsligt orkidéerna där framför oss. De till och med doftade!

Jag vet inte vad det är som är så speciellt med orkidéer, mer än att de är så vackra och kanske mycket ömtåliga? De växer ju inte som ogräs precis och jag har fått för mig att varje orkidéart har en ganska smal ståndortsamplitud? Någon som kan förklara hur det är med orkidéer?

Tallskulpturerna hittade vi inte idag, det får vi spara till nästa gång. Det känns spännande att få fortsätta att utforska den här platsen!

Det kul att kunna slå upp växten i floran när man kommer hem. Den är i det otympliga formatet A4, så inget man har med sig i fickan direkt.

Tidigare inlägg Sydspetsen och Sydspetsen II