Njuter!

Vet inte om det är värmen och solen som gör det, men troligen är det just den som gör själva sommaren till sommar. Eller upplevelsen av sommar. Växterna trivs så länge de får vatten och blommar rikligt och gärna. Bin och humlor och andra insekter är ute och flyger från morron till kväll. Härom kvällen hade en humla kollapsat på trappan, av ren utmattning såg det ut som. Benen dignade av pollen och det var säkert tungt för den redan stora humlan att flyga hem till boet med allt guld.

Ja, nog är det solen och breddgraderna alltid.

Särskilt på denna sidan jorden där det är avlövat ungefär halva året och smällkallt och alldeles dött och fruset på vintern, känns det extra viktigt att sommaren känns som sommar. Denna sommaren har verkligen varit varm och fin här och det finns inget att klaga på. Massor med hallon... har grannen...

Just nu har vi vänner från Kiruna i Skåne, och jag har fått mig en rejäl tankeställare, just runt det här med klimat och var man befinner sig vid olika tider på året. Själv så håller vi oss helst så långt borta från den skånska vintern som möjligt. Också genom att läsa olika trädgårdsbloggar har jag faktiskt kunnat bredda mitt perspektiv ganska mycket och jag har förstått att det på flera sätt finns stora skillnader i hur man upplever årstiderna, mycket beroende på hur lång vintern är och vad man kan, respektive inte kan odla.

Det som snurrar till det i mitt huvud, är att på Mallorca där vi befunnit oss de senaste vintrarna, är det nästan alltid sommar även om det är lite kallare i just januari, februari. Men så fort solen tittar fram, blir det en fjorton, femton grader även om det är vintermånader. Ja, det känns ungefär som vanlig, svensk sommar. Till exempel rosmarinen blommar i januari där och folk odlar grönsaker under vinterhalvåret för att det är för varmt på sommaren...

Jag njuter verkligen av sommaren som är nu. Inte för att vi är särskilt mycket lediga utan för att mornarna är så underbart svala och sköna och för att när man väl är ledig är det skönast i skuggan på en filt och för att svalorna flyger och låter sådär somrigt. För att majsen har börjat blomma och dahliorna med och för att det är fullt av blomflugor och bin och humlor och fjärilar i trädgården.Och kvällarna, man kan sitta ute hur länge som helst utan att frysa, det är riktigt somrigt.

I dagens sol och skugga

Dessa sköna är verkligen välkomna i vår gräsmatta. 

Jag har inte gjort något alls, de bara dyker upp här och ser underbara ut. Någon som var här innan har förberett för oss så att säga. Jag är nästan säker på att hon hette Sonja. Hon och hennes man hade järnhandeln här i byn förr i tiden.

Jordviva, Primula vulgaris och Vårstjärna Chionodoxa forbesii, C. sardensis, Scilla bifolia och Scilla siberica har jag stött på hittills.

Mormors glasögon ger barndomsminnen. Är det fler som kallade den så?
Inget jag vill ha i rabatten men ute i gräset är de okej. Jag gissar på att det är Teveronika, Veronica chamaedrys

Den här rabarberknoppen är helt fantastisk! Den är säkert sju centimeter bred! Är det rabarberblomman som är på gång, så får den minsann inte vara kvar, för då tar den all kraft från stjälkarna.
Eller så blir det stjälkar av knoppen, grova som min handled, som i fjol?

Jag älskar att se plantorna övervintra och vakna till liv med nya skott och knoppar.
Detta är höstanemon av något rosa slag.

En stackars pionplanta jag räddade undan sniglarna i fjol har övervintrat i en treliterskruka. Helt fantastiskt egentligen! Den har ju varit som en isbit hela vintern.

Hur kan det vara liv kvar då?

Taklökskrukan är finare än nånsin och den älskar att lapa sol nu. Keramikknoppen är från Great Dixter. Och fetknoppen börjar bli grön som ni ser.

Många knoppar blir det :-)

Denna blå färgen har jag lite svårt för... Ormöga, Omphalodes verna. Om det inte är medelhavet man ser förstås och det har den blå färgen.

Men blomman är ganska söt och den får vara kvar i min skuggrabatt. Kanske är det finare om det är jättemycket av den... ja som ett hav.

Andra förgätmigejer har en lite mer soft blå färg som inte sticker ut så mycket.

Detta är en riktig överlevare. Det är både torrt och skuggigt här, ändå blommar den som om inget särskilt har hänt. Storfryle, Luzula sylvatica

I fjol väntade jag på sådderna att gro och bilda bladrosetter.

I år väntar jag på att de ska blomma, mina Borstnejlikor, Dianthus barbatus.
Jag fick en påse frön av en vän och de har räckt i flera år.

Här är de från mitt gamla ställe, tillsammans med kryddsalvia (den blå) och stäppsalvia (lila) i bakgrunden på bilden under.

Men allra gladast blev jag när jag hittade detta fina livstecknet på Anisörten, Agastache 'Blue Fortune'!

Det är en perenn, men den hör till de perenner som behöver planteras om ibland för att övervintra bra. Detta är den första vintern jag har provat den på denna platsen, så det var riktigt kul att se den klara sig.

Min favoritblomma

Oj oj oj, Pilgrim på Bland Rosor och Bladlöss har gjort det riktigt svårt idag på veckans Blommiga fredag.

Favoritblomma? Välja en? Jag älskar ju alla blommor... eller ja nästan alla. Det är vissa färgkombinationer jag inte kan med, så därför har jag en förkärlek till de vilda blommorna, som bara finns där utan att någon har planterat eller sått dem.

Jag älskar ju som sagt de flesta, de som doftar och som förför med sin skönhet, vem älskar inte rosor, pioner, tulpaner... ååå mitt hjärta bankar! Sen har jag ju många pelargoner, för att den krukväxten har allt, ja det har den faktiskt. Och äppelblom, ojojoj. För att inte tala om alla vårblommor, snödroppar och sippor. Hur ska  ska jag kunna välja EN?

Okej, nu har jag kommit fram till en blomma som verkligen är en favorit. Denna blomma är också mat och det kan vara delvis därför jag tycker så mycket om den. Dessutom hör den till min barndom, därför att i den byn där jag växte upp, Ingelsträde, en liten, liten by i närheten av Höganäs på Kullahalvön, fanns det en gammal man som odlade kronärtskockor. (Vi kallade honom Dubbel-Anders eftersom han hette Anders Andersson)

Dubbel-Anders hade ett mindre fält av dem och varje sensommar blommade hela fältet med lila bollar. Jag vet inte riktigt varför han hade dem, jag antar att han sålde en del, men att han också fascinerades av denna växt eftersom han lät dem blomma. Eller så orkade han helt enkelt inte med att sköta dem, för inför varje vinter täckte han plantorna med mängder med löv för att de skulle övervintra bättre.

Idag finns det ingenting kvar av kronärtskockorna, jag antar att det är hästhage nu. Dubbel-Anders gick bort och i några år stod plantorna kvar, men utan hans vård gick dessa vackra och goda grönsaker åter till jorden.

Lite fakta:
Kronärtskockan (Cynara scolymus) är en tistelväxt som tillhör den korgblommiga familjen. Egentligen är det en kulturväxt inom arten kardon, Cynara cardunculus. Kardon växer naturligt i medelhavsområdet som flerårig men har svårt att övervintra i ett för kallt klimat. Det är lätt hänt att den helt enkelt ruttnar under vintern. Glädjande nog verkar den inte kräva att det är så särskilt varmt under vegetationsperioden. Däremot måste man se till att jorden är väldigt väldränerad men att plantan samtidigt har både fuktigt och näringsrikt under växtperioden. Man skördar knoppen precis innan den ska slå ut, eller börja blomma.

Nu minns jag plötsligt hur den doftar och hur de mjuka blomstråna känns mot näsan!

Det finns ett antal sorter att få tag i som frö, men det bästa är att föröka växten vegetativt. Jag känner en trädgårdsmästare som fick frön från några av sina kronärtskockor, han var helt salig! Fröna fick han på sorten 'Skånsk Herrgård', den som jag fotat här. Den sort som annars är lättast att få tag i är nog 'Green Globe', en Engelsk sort.