Örtsalt

Äntligen eget örtsalt!

Detta är ett mycket bra sätt att ta hand om sina kryddörter. Som jag förstår det kan man använda vilka kryddor man vill, man kan ta mycket av något och lite mindre av andra. Vissa kan ta överhanden i smaken, till exempel libbsticka och vitlök som man kan va lite försiktig med, men som absolut ska vara med eftersom de ger så god smak till helheten.

Dill hade jag för lite av vid denna årstiden och den sista basilikan som jag gjorde pesto på bara för en vecka sedan kunde gott ha varit med.

Det är en process innan man kan skruva åt locken på de färdiga små lyckoburkarna. Först odla såklart, sen med ett lyckligt leende på läpparna gå runt i trädgården och plocka örterna under stor vördnad. Ta in och skölja av bladen, göra fina högar av örterna, noggrant hacka och riva alla örter i matberedaren. Tillsätta salt. Bre ut massan och låta torka.

Det här med torkningen tog längre tid än jag trodde men det doftade gott under tiden. När allting torkat på 50 grader i ugnen över eftermiddag och natt var det dags att hacka allt i matberedaren igen till ett fint grönt örtsalt. Burkar och lock upp från källaren och diskas noga. Äntligen kunde jag fylla burkar med eget örtsalt!

Innehåll: Persilja, kryddsalvia, lök, kryddtimjan, rotselleri, libbsticka, vitlök, dragon, citronmeliss, anisört, fänkål, dill. Jag använde finkornigt Medelhavssalt till min blandning.

Höstrufs

I trädgården råder nu lugn och ro, men det blommar mycket fortfarande. Det har infunnit sig ett höstrufs som jag gillar. Lite huller om buller, blommor som vinglar hit och dit, blandat med visset. Jätteverbenan och höstanemonerna hör till favvisarna men solrosorna har verkligen levererat mer än jag trodde när jag sådde dem. En del blommar fortfarande och en del ser helhängiga ut.

Grönsaker har skördats allt eftersom och härom veckan sådde jag faktiskt sista ruccolaomgången som har kommit upp fint. Inga jordloppor och kålfjärilar nu ju. I fjol hade vi ruccola långt in i november utan att frosten tog den. Men bästa grönsaken i år är utan tvekan sockermajsen, även om den gula squashen har varit otroligt givande och tjänat som basföda i flera månader!

Man inser att det går mot höst nu. Snart ska jag börja fixa med kryddsaltet, första gången för mig blir det, så jag ska läsa på innan jag börjar. Känner på mig att det är ett måste att ha en bra mixer, så den ska införskaffas. Riktigt nyfiken på eget kryddsalt. En annan favorit som är lätt att tillverka är frysta kryddkuber. Man mixar olivolja med basilika och vitlök och fryser in som iskuber. Perfekta att ta fram och krydda allt möjligt med.

Annars torkas det myntor och olika kryddor. Snart ska rosmarinen in på tork och under sommaren har jag tagit rätt på dragon och koriander. Citronmelissen blev det inte mycket med, bara en liten buske och ett par fröplantor. Ett år odlade jag kummin från frö och fick en halv deciliter kumminfrön som jag fortfarande har kvar en del av. Vissa kryddor används verkligen mer än andra.

Idag regnar det så det känns rufsigare än vanligt, men det ska bli uppehållsväder i eftermiddag. Kanske skulle ta bilen och kolla efter svamp?

Sibirisk kantlök

Idag ler solen allt vad den kan och såhär ser det ut från den ena ändan i kryddrabatten nu på morgonen.

Sibirisk kantlök (Allium nutans)
Jag fick en tuva när jag jobbade på Fredriksdal i Helsingborg. Sen har jag delat den, gett bort några bitar och delat den igen. Det är en av de plantor jag gillar allra mest både för att den är vacker och för att den är god att äta.

Smaken är såklart lök, men det är något speciellt med konsistensen, lite oljig och rund smak och stråna passar ypperligt i en sallad. 

Jag tror att den slagit höjdrekord i år, den högsta blomman är uppe på 85cm!

Tätt, tätt med  snyggrosa små blommor i en boll. Kan det bli finare? När blommorna börjar gå i frö kan man klippa ner dem och med lite tur få en blomning till lite senare.

Såhär står det på Runåbergs fröers hemsida om Sibirisk kantlök:

"Allium nutans. Den mest eftertraktade gräslöken på marknaderna i Ryssland, där den kallas Slizum. Påminner om en blandning av vanlig gräslök och kinesisk. Bladen är karakteristiskt skruvade, medelgröna och plattrunda. Som en kvarts måne i genomskärning och 5-7 mm breda. De är saftiga och mycket goda med sin milda, svagt nötaktiga vitlökssmak.

Allium nutans är perenn liksom gräslök, men för att övervintra bra vill den stå i väldränerad, lätt jord, gärna med ett skyddstäcke den första vintern. Kylan är inget problem för en etablerad planta, det är blötan som är det största hotet. A. nutans uppträder i flera varianter med mer eller mindre breda, skruvade blad och en ljusviolett flockaktig blomma.

Sibirisk gräslök kan ibland vara besvärlig att gro. Den behöver oftast stratifieras/köldperioder för att vakna. Så utomhus på hösten eller tidigt på våren i väldränerad jord. Eller så i lätt jord i små krukor och ställ dem i kylen i 4-6 veckor. Eller ännu bättre i flera perioder om 2 veckor i kyl och 2 veckor i rumstemperatur."

Så... kommer du över en planta är nog det en fördel.

Slemlösande

Timjan och Oregano är mina slemlösande vänner just nu.

Kryddoft

 Till min stora glädje har det varit bra fräs i det nya kryddlandet. 

 Origanum vul. 'Compactum' framtill och Origanum vul. 'Aureum' bakom.

 Coriandrum sativum. Fröna smakar annorlunda än bladen, lite citrus faktiskt. Goda att torka och mala.

 Det är dags att skörda oregano, dragon, salvia och koriander, timjan och rosmarin och hänga in på tork.

  Piplök, sibirisk kantlök, gräslök och basilika hamnar i maten direkt. 

 'Den Gode Henrik' hör egentligen inte till kryddorna men han har hamnat i kryddlandet eftersom han är perenn. Jag vill inte ha honom i grönsakslandet för då är han bara i vägen när vi ska gräva i höst. Jag tycker det funkar bra att kombinera perenna grönsaker med ettåriga och perenna kryddor. Persiljan till exempel, som är tvåårig får också flyttas till kryddlandet så småningom.

 Anisörten (Agastache fortunei) är helt magnifik.

Jag skördar kryddor i omgångar, här är det marockansk mynta och citronmeliss. Det blir underbart te av den marockanska myntan som jag fick av en vän 2008.