Jorddoft!

Nu har man allt väntat länge.

Jorden i landet var grävbar, men på vissa ställen fortfarande isiga klumpar.
Jag vet att jag inte ska vara kräsen, stora delar av Sverige har fortfarande mycket snö kvar.

Som en mullvad gick jag fram, fast inte i blindo då. Det gick bra att göra gångar och bädda för kommande sådder.

Forts. Pil

Jovisst fick jag superkrafter till att fläta klart min inhägnad till kryddrabatten idag. Flera av er tyckte jag var lite väl hemlig i mitt förra inlägg, så här kan ni se hur det ser ut i ett lite större perspektiv.

Själv tycker jag att hela trädgården har otroligt långt kvar och det är mycket som ska hända av projekt och växter som ska få flytta in, innan jag är nöjd. Vi har bott här i ett och ett halvt år och det tar tid att bo in sig, även i trädgården.

Jag söker harmoni mellan de olika ytorna, att linjerna är i balans med hur man rör sig i trädgården. Sittplatser och odlingsytor behöver man ju ha. Både rabatter och hårdgjorda ytor ska vara uppbyggda på ett sätt att de bli praktiska och vackra att vila ögonen på. Man ska helt enkelt kunna sätta sig på terrassen och bara njuta av vad man ser. Insynsskydd mot grannen är en sak (längst bort översta bilden). Jag skulle vilja ha ett enkelt plank, kanske svartmålat eller bara naturligt grått.

Dessa bilderna är från Bengtssons trädgård i Rögle i Skåne som brukar vara med i trädgårdsrundan. Deras trädgård inspirerar mig mycket.

Nästa vår ser jag framför mig tulpaner och andra vårblommor att beskåda. Lite längre fram i vår ska viockså försöka göra en insats med de höga thujahäckarna som skuggar landet ganska mycket. Jag vill ha ner dem på cirka tre meter (idag är de cirka fem...).

Men såhär blev det till slut. Jag stannade på knähögt, det tycker jag räcker som gräns / inhägnad. Innanför staketet ska det få stå höga kryddperenner, till exempel kvanne och kryddfänkål. Kanske libbsticka eller varför inte en pimpinellros, det vore snyggt. Och nu längtar jag tills staketet får sällskap av gröna växter, för just nu ser det väldans livlöst ut...

Pilefläterskan

Här är pilfläterskans smutsiga skor och hela högen med pileslanor. Högen har legat där hela vintern som vi snubblat över när vi burit in ved. Men nu har det äntligen blivit dags att göra något av den!

Stolparna är satta och nu börjar själva flätningen. Det blev ett par timmar över efter jobbet i äppelodlingen idag och som tur var fanns det energi över! Det är lyckostunder när man får fläta pil. Varannan framför, varannan bakom i ändarna. På följande stolpar, änden på insidan så att staketet blir slätt på utsidan.

Det börjar likna något. Lite pyssel att få det jämnt och fint men jag kom en bit på väg innan det blev för kallt och kändes lockande att gå in till sambon och värma sig. Ännu en heldag ute i sköna våren är till ända.

Hoppas nu pilefläterskan har tid att fläta vidare imorgon!

Solen!

Solen väcker den frusna marken till liv. Äntligen! Och upp kommer blommorna som sjunger sin sång.

Det var nästan så att jag tvärnitade på vägen när jag kom körandes igår och såg färgklicken i vägkanten! Jag lyckades sansa mig, körde åt sidan och stannade bilen lugnt och försiktigt. Som tur var hade jag min lilla kamera med mig så att jag kunde föreviga den fina stunden.

Ett hav av snökrokus (Crocus tomasinianus) som stod och lapade sol, bredde ut sig framför mina fötter!

Fler soliga hälsningar hittas hos Bland Rosor och Bladlöss / Blommig Fredag 

Vintrig sjö i vårljus

Idag var det jag och stararna i äppelodlingen. De kvittrade så muntert, precis som starar gör när de kommer flygandes med solen i stora flockar.

Tranor svävade förbi högt högt uppe på himlen och trumpetade och mängder med svanar och gäss svävade förbi med ljudliga vingslag. Så sköna vårljud!

På vägen till och från jobbet har jag Vombsjön och idag kände jag för att kolla läget nere på stranden. Vattnet har sjunkit undan rejält, det hade det gjort redan i höstas, så att man kan gå långt ut på sjöbotten.

Skarpt ljus på verandan

Vi är väl hemkomna efter en fantastisk påskhelg i Belgien med cykling och folkfest!
Dygnets timmar är som huller om buller så därför var det skönt att ta tag i något konkret.

Vårsolens underbara strålar lyste upp och värmde hela verandan och högarna med jordskräp från i höstas, damm och spindelnät, vinterfnurr och vinterfnös från vedkorgarna, framstod klart och tydligt... Men det tog ingen lång stund att få till det.

Det är fortfarande kallt om nosen där ute så pelargonerna får allt bo inomhus lite till. De har verkligen vaknat till liv med nya fina skott och ska få ny jord någon dag.