Jovisst fick jag superkrafter till att fläta klart min inhägnad till kryddrabatten idag. Flera av er tyckte jag var lite väl hemlig i mitt förra inlägg, så här kan ni se hur det ser ut i ett lite större perspektiv.
Själv tycker jag att hela trädgården har otroligt långt kvar och det är mycket som ska hända av projekt och växter som ska få flytta in, innan jag är nöjd. Vi har bott här i ett och ett halvt år och det tar tid att bo in sig, även i trädgården.
Jag söker harmoni mellan de olika ytorna, att linjerna är i balans med hur man rör sig i trädgården. Sittplatser och odlingsytor behöver man ju ha. Både rabatter och hårdgjorda ytor ska vara uppbyggda på ett sätt att de bli praktiska och vackra att vila ögonen på. Man ska helt enkelt kunna sätta sig på terrassen och bara njuta av vad man ser. Insynsskydd mot grannen är en sak (längst bort översta bilden). Jag skulle vilja ha ett enkelt plank, kanske svartmålat eller bara naturligt grått.
Nästa vår ser jag framför mig tulpaner och andra vårblommor att beskåda. Lite längre fram i vår ska viockså försöka göra en insats med de höga thujahäckarna som skuggar landet ganska mycket. Jag vill ha ner dem på cirka tre meter (idag är de cirka fem...).
Men såhär blev det till slut. Jag stannade på knähögt, det tycker jag räcker som gräns / inhägnad. Innanför staketet ska det få stå höga kryddperenner, till exempel kvanne och kryddfänkål. Kanske libbsticka eller varför inte en pimpinellros, det vore snyggt. Och nu längtar jag tills staketet får sällskap av gröna växter, för just nu ser det väldans livlöst ut...
