Preppar

Preppar inför det kommande ljuset med vårliga bilder och andra vitaminer.

Cykeltur och intressanta växter

Idag bar det av mot Cura Randa som är ett berg beläget mitt på ön mellan byarna Algaida och Llucmajor. Den högsta punkten är 548 meter över havet och där uppe ovanför byn Randa ligger klosterområdet Santuari de Nostra Senyora de Cura som tydligen underhålls av franciskanermunkar. Det finns både restaurang och övernattningsmöjligheter och platsen och luften sägs ha en särskild läkande effekt om man har andningsbesvär och reumatism.

(Av någon anledning blev de två sista bilderna suddiga men man fattar grejen ändå.)

När vi var på väg på våra cyklar idag sa P att han tänkte ta sig upp för berget idag och jag kände att jag var inte sen att hänga på. Nere i byn Randa kan man stanna och fylla sina vattenflaskor vid en källa. Sen hade vi 5 kilometers klättring med ungefär 5% lutning i genomsnitt. Så det var inte så farligt. Det är alltid roligt att känna utmaningen bita i benen (bild 2) och få se belöningen när man kommer upp - den fantastiska utsikten - för att sedan svischa ner igen.

Totalt skrapade vi ihop 110 kilometer idag och nu börjar jag komma in bra i cyklingen. De tre bästa cykeltopparna här på östsidan är Ermita San Salvador (som jag har skrivit om innan) Cura Randa och Ermita de Bonany i Petra (den karamellen har jag kvar). Har man riktigt med sprall i benen kan man klämma alla tre samma dag!

Behållningen växtmässigt från denna tur är absolut färgerna och landskapet, mandelträden som fortfarande blommar lite, de blommande vägkanterna, små ricinbuskar som växer vilt och kronärtskockor lite överallt och så Akantus! Det fanns gott om stora fina plantor inne i klosterträdgården (det är de lite blanka ruggarna på bild nr 5), tyvärr blommade de inte men man kan ju inte få allt. Bilden har jag därför lånat HÄR.

Mandelmanns

Jag glömde ju nästan berätta om besöket på Mandelmanns Trädgårdar i söndags.  Jag har själv varit där förut, men jag ville gärna visa P den här platsen.

Det är verkligen ett speciellt ställe. Det ligger längs väg 9, mellan Kivik och Vik och hela gården (satellitbild) ligger som i en stor skyddad gryta. Det finns flera dammar och det växer dignande fruktträd överallt och även olika mer eller mindre exotiska träd som japansk mispel (Eriobotrya japonica) och päronkvitten (Cydonia oblonga).

Det märks att de som bor här älskar naturen och allt gott man kan ha i en trädgård. När de format den här platsen med olika köksplantor och blommor i enda stor blandning, syns det tydligt att det finns mycket glädje och humor med i det hela. Det finns äppelträd som formats som portaler och fårull som används som marktäckning mot ogräs.

Det finns flera växthus och särskilt i ett av dem finns massor av olika exotiska frukter, kivi, vindruvsklasar, mullbär, persika. nektarin... I det största växthuset finns massor av tomater, gurka, meloner, aubergin, gyllenbär...

Jag fick inte med dem på bild, men klotbasilikan trivs verkligen överbra i den här varma, lätta sandjorden. På ett ställe såg de ut som buxbomsklot, de var större än badbollar och planterade i två rader på båda sidor längs en gång. Även för en inbiten skåning var det ganska speciellt.

Sen finns ju djuren på gården som tillför mycket för atmosfären, höns, linderödssvin, ankor med mera och en massa småfåglar förstås.

I caféet köper man hembakade, fantastiskt stora och underbart goda kakor och teet får man dricka i så här fina tekoppar.

Är det någon som kan spå hur hösten blir? Nåja, det blir skönt med höst, det svalnar av lite och vi skördar massa gott från grönsakslandet och kanske fortsätter med något av projekten som pågår i trädgården. För det behövs, att fortsätta alltså, för vissa delar är rätt så halvfärdiga. Och jag som redan börjat kika på tulpaner...