Bilden är lånad HÄR
Idag har det varit skönt väder, ljummet i luften och inget regn så jag har påbörjat höst(häst)jobbet med grönsakslandet. Jag tycker att det är en av höjdpunkterna med att ha trädgård när frosten kommit och nedbrytningen börjar om från början. Det är nu man kan insupa de sista jordiga dofterna innan det blir vinter och allt fryser till is igen. Det är något skönt med hösten när man får avsluta en säsong och gå i vila.
Jag går grundligt igenom hela landet och rensar det på allt ogräs. Det finns massor av små vinterståndare som lätt som en plätt överlever vintern och börjar blomma och sätta frö tidigt nästa år, så de ska bort nu. Det blir några högar att rensa bort. Synd att det inte finns höns här som brukar gilla att käka upp ogräsrenset.
Idag hände det som jag fasar för inför varje höstgrävning, jag spetsade en padda med grepen. Det är andra gången det händer mig och jag blir lika ledsen varje gång. Den hade grävt ner sig och jag skulle gräva bort några stora maskrosor. Jag spetsade den precis under hakan och jag såg att den blödde. Usch och fy, stackars paddan. De är mina vänner sen jag var liten och jag läste gärna olika böcker om paddor och grodor. Ja, vad gör man, man ska ju avliva djur som blivit skadade så att de inte lider. Men jag kunde inte förmå mig själv att döda den stackaren. Jo, jag gjorde ett försök med skyffeljärnet, men missade! Usch...
Den gick iväg en bit och jag la en hög med ogräsrens över den. Sen när P kom hem bad jag honom att avsluta paddans lidande, men då hade den grävt ner sig igen och vi kunde inte hitta den. Kanske läker såret eller så dör den.
Det vore inte rätt av mig att ta fram kameran och fota den sårade paddan, så jag har lånat bilden.
I övrigt finns det drömmar om ett större ställe och kanske en liten gård kan bli vår till nästa år. Men då får jag nog sluta vara så blödig för då vill jag ju lära mig slakta höns och kanske mjölka kor...
