Häng med på promenaden!

Det var flera som ville följa med på promenaden, så då tar vi en liten tur!

Precis ovanför Cala Marcal finns den här breda asfaltsvägen som så småningom leder upp till Shorta som är en lite större by. Tar man cykeln så märker man direkt att vägen är väldigt stenig och gropig för de smala däcken men asfalten blir bättre så småningom. Varje år önskar vi oss ny asfalt den här sträckan. Promenera går såklart bättre.

Längs alla vägarna finns de här vackra murarna som ramar in åkrar och bete för får, grisar, hästar, åsnor med mera. Förra året hade en mur rasat helt på ett ställe men då var där skickliga stensättare som reparerade den på traditionellt vis. Faktiskt unga killar. Muren är lite konformad, men stenarna staplas på varandra utan bruk emellan.

Mandelblommorna är på väg att slå ut för fullt nu.

Här blir asfalten bättre och vägen smalnar av. Solen värmer otroligt fast det bara är kanske 16 grader i skuggan. Men man går lätt i t-tröja en sån här dag när det inte blåser så mycket. Gillar gräset också som svajar där till höger.

Där framme står en ek av något slag (det mörka trädet) bladen påminner om järnek, hårda och taggiga i kanten och det är väl ekollon, eller hur?

Tittar till höger.

Där borta på den högsta toppen ligger Ermita San Salvador, ett gammalt kloster från 1348 där det idag finns en klosterbyggnader, klosterkyrka, ett stort stenkors och ett kristusmonument där man kan se långt ut över havet. Vägen upp dit är klassiskt serpentin, 509 höjdmeter över havet, som man kan både vandra och cykla upp för. Cykelintresserade kan kolla mer HÄR. När man kommer upp (är man lite extra nöjd med sig själv, särskilt om man cyklat upp och om man inte vill rulla ner direkt eftersom det är så roligt,) finns som sagt både otrolig utsikt och café/restaurang.

Nu har vi gått ungefär en och en halv kilometer...

...och vi vänder om och går hemåt igen.

Om man går in här till vänster finns en sugga och en liten kulting. Den blir nog snart stor eftersom det brukar vara minst åtta i en kull. Suggan är riktigt stor och fin. Hon motar in kultingen bakom några buskar medans febril matletning pågår. Hon rullar undan stenar och hittar mat överallt.

Detta är det sista man ser innan vägen kröker.

Vägen tillbaka ner mot Cala Marcal och man ser havet.

Tillbaks hemma. Där högst upp på taket bor vi.