Bordsgran

Gran (Picea abies)

Den här bilden la jag in i går. Och jag ber inte om ursäkt eller så men jag är inte alls nöjd med den här bilden. Granen, där den står i köksfönstret är mycket finare i verkligheten.

Jag har varit så fruktansvärt förkyld de senaste dagarna och denna lilla adventsgran var det enda jag orkade ta mig för att göra igår. In i bilen och iväg, med spaden och plastpåse i högsta hugg. Det är en så kallad dikesgran som jag hoppas att ingen kommer att sakna... 

Tycker att de är så fina som dekoration och passar bra in i rummet. Det är första gången som jag skaffar en sån här gran. En sak som är fint med den är också att det är en föregångare till den stora julgranen, men som känns mer enkel och avskalad.

Här nedan finns två urklipp som jag tyckte var kul att läsa.

---

"Granen kan planteras till häckar och låter väl klippa sig, hvadan Linné kallar den "arbor topiaria", då tallen deremot är "minime topiaria". Dess unga grenar och späda rötter kunna begagnas till vidjor, band, korgarbeten m. m.; qvistarna med barren till täckning i trädgårdar o. s. v. Unga, smala, stammar till tunnband, stänger m. m. Barken är nyttig vid läderberedning och att täcka tak med. Såsom bränsle har stammen mindre värde än grenarne, hvilka i värmestyrka komma närmast björkved; de ge också ymnigare och luthaltigare aska. Kottarna färga brunt om godset med sönderstötta sådana kokas i vatten och sedan behandlas med stark lut...
...Få trädslag bildar så täta och mörka skogar som Granen. Der den kan växa riktigt tätt, blir den snart enväldig herrskare, så att antingen är marken under träden bar, endast täckt med gamla barr och kottar eller kottdelar, eller ser man här och der några örter, som älska eller tåla stark skugga. Men på stubbar eller på de döda stammar, som multna bland sina ättlingar, grönska mossor och gråna lavar, under det skägglika sådana hänga från de åldriga trädens grenar. Och om hösten blir granskogen ett hem för talrika svampar, med olika former och färger. Granens egendomligt balsamiska lukt, starkare än Tallens, är allmänt bekant och omtyckt, och mycket brukas ännu både julgranar och brudgranar."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria II av C. F. Nyman (1868) 


Barrträd har i all folklore ansett skydda mot onda makter och har kommit till Norden från Tyskland. 1741 nämns julgranen i Sverige första gången och då var det i slottsmiljö. I mitten av 1800-talet tog sig julgranen också in i bonde- och arbetarehemmen.  Länge hade man bordsgranar eller hängde granen i en krok i taket om man hade det trångt hemma. Även i Danmark var det i de borgerliga hemmen som julgranen dök upp på 1820-talet. Hundra år senare sågs den första utejulgranen, med elektriska ljus, i Köpenhamnsförorten Klampenborg. Julgranarna i Finland dök upp redan på 1700-talet och det var via tyska inflyttade som granen dök upp i borgarhemmen. I fattiga hem hängdes granen ofta upp i taket tillsammans med julkronor och träfåglar. Genom julgranens inträde i hemmen förändrades synen på julen som förvandlades från att ha varit en kollektiv fest till att bli en familjehögtid. Till Norge kom julgranen via Danmark från Tyskland omkring 1820-talet. Traditionen med julgranen tog tid att sprida i Norge, först på 1860-talet hade den tagit sig in de flesta hemmen. Ur http://www.norden.se/Nordenfakta/Jul-i-Norden