4 maj 2013

I dagens sol och skugga



Dessa sköna är verkligen välkomna i vår gräsmatta. 

Jag har inte gjort något alls, de bara dyker upp här och ser underbara ut. Någon som var här innan har förberett för oss så att säga. Jag är nästan säker på att hon hette Sonja. Hon och hennes man hade järnhandeln här i byn förr i tiden.

Jordviva, Primula vulgaris och Vårstjärna Chionodoxa forbesii, C. sardensis, Scilla bifolia och Scilla siberica har jag stött på hittills.


Mormors glasögon ger barndomsminnen. Är det fler som kallade den så?
Inget jag vill ha i rabatten men ute i gräset är de okej. Jag gissar på att det är Teveronika, Veronica chamaedrys


Den här rabarberknoppen är helt fantastisk! Den är säkert sju centimeter bred! Är det rabarberblomman som är på gång, så får den minsann inte vara kvar, för då tar den all kraft från stjälkarna.
Eller så blir det stjälkar av knoppen, grova som min handled, som i fjol?


Jag älskar att se plantorna övervintra och vakna till liv med nya skott och knoppar.
Detta är höstanemon av något rosa slag.


En stackars pionplanta jag räddade undan sniglarna i fjol har övervintrat i en treliterskruka. Helt fantastiskt egentligen! Den har ju varit som en isbit hela vintern.

Hur kan det vara liv kvar då?


Taklökskrukan är finare än nånsin och den älskar att lapa sol nu. Keramikknoppen är från Great Dixter. Och fetknoppen börjar bli grön som ni ser.

Många knoppar blir det :-)


Denna blå färgen har jag lite svårt för... Ormöga, Omphalodes verna. Om det inte är medelhavet man ser förstås och det har den blå färgen.

Men blomman är ganska söt och den får vara kvar i min skuggrabatt. Kanske är det finare om det är jättemycket av den... ja som ett hav.

Andra förgätmigejer har en lite mer soft blå färg som inte sticker ut så mycket.


Detta är en riktig överlevare. Det är både torrt och skuggigt här, ändå blommar den som om inget särskilt har hänt. Storfryle, Luzula sylvatica


I fjol väntade jag på sådderna att gro och bilda bladrosetter.

I år väntar jag på att de ska blomma, mina Borstnejlikor, Dianthus barbatus.
Jag fick en påse frön av en vän och de har räckt i flera år.

Här är de från mitt gamla ställe, tillsammans med kryddsalvia (den blå) och stäppsalvia (lila) i bakgrunden på bilden under.




Men allra gladast blev jag när jag hittade detta fina livstecknet på Anisörten, Agastache 'Blue Fortune'!

Det är en perenn, men den hör till de perenner som behöver planteras om ibland för att övervintra bra. Detta är den första vintern jag har provat den på denna platsen, så det var riktigt kul att se den klara sig.

5 kommentarer:

  1. Smålökar i gräs är bara så fint tycker jag och den lilla vivan gör ju inte saken sämre. Veronikan kallade min mamma för mormorsöga - en variant av ditt namn.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Jo, mormorsglasögon kallades också en blomma när jag var liten. Men den har liksom mer hängande blommor och är mörkare. Påminner om sådana där glasögon som har en liten pinne att hålla i istället för bågar.

    SvaraRadera
  3. Jag har också en sådan där härlig trädgård där det plötsligt dyker upp nya blommor, förmodligen spår av de som byggde huset för snart 100 år sedan.
    Tack för infon om Svalörten, i år har vi hur mycket som helst av denna guling.
    Ha en skön söndag! Kram/Annelie

    SvaraRadera
  4. Det är det roligaste på hela året när man får se allt som tittar upp ur jorden. Härliga bilder! Vi är nog inte så långt efter er nu, Vårstjärnan blommar för fullt här också, Vivorna är på gång.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  5. Ormöga är en favorit även hos mej - trots att den är i "aggressivaste" laget! Har sett att ormögon dyker upp både hos den ena och andra grannen... Men läckert blå är den!

    SvaraRadera