I dagens sol och skugga

Dessa sköna är verkligen välkomna i vår gräsmatta. 

Jag har inte gjort något alls, de bara dyker upp här och ser underbara ut. Någon som var här innan har förberett för oss så att säga. Jag är nästan säker på att hon hette Sonja. Hon och hennes man hade järnhandeln här i byn förr i tiden.

Jordviva, Primula vulgaris och Vårstjärna Chionodoxa forbesii, C. sardensis, Scilla bifolia och Scilla siberica har jag stött på hittills.

Mormors glasögon ger barndomsminnen. Är det fler som kallade den så?
Inget jag vill ha i rabatten men ute i gräset är de okej. Jag gissar på att det är Teveronika, Veronica chamaedrys

Den här rabarberknoppen är helt fantastisk! Den är säkert sju centimeter bred! Är det rabarberblomman som är på gång, så får den minsann inte vara kvar, för då tar den all kraft från stjälkarna.
Eller så blir det stjälkar av knoppen, grova som min handled, som i fjol?

Jag älskar att se plantorna övervintra och vakna till liv med nya skott och knoppar.
Detta är höstanemon av något rosa slag.

En stackars pionplanta jag räddade undan sniglarna i fjol har övervintrat i en treliterskruka. Helt fantastiskt egentligen! Den har ju varit som en isbit hela vintern.

Hur kan det vara liv kvar då?

Taklökskrukan är finare än nånsin och den älskar att lapa sol nu. Keramikknoppen är från Great Dixter. Och fetknoppen börjar bli grön som ni ser.

Många knoppar blir det :-)

Denna blå färgen har jag lite svårt för... Ormöga, Omphalodes verna. Om det inte är medelhavet man ser förstås och det har den blå färgen.

Men blomman är ganska söt och den får vara kvar i min skuggrabatt. Kanske är det finare om det är jättemycket av den... ja som ett hav.

Andra förgätmigejer har en lite mer soft blå färg som inte sticker ut så mycket.

Detta är en riktig överlevare. Det är både torrt och skuggigt här, ändå blommar den som om inget särskilt har hänt. Storfryle, Luzula sylvatica

I fjol väntade jag på sådderna att gro och bilda bladrosetter.

I år väntar jag på att de ska blomma, mina Borstnejlikor, Dianthus barbatus.
Jag fick en påse frön av en vän och de har räckt i flera år.

Här är de från mitt gamla ställe, tillsammans med kryddsalvia (den blå) och stäppsalvia (lila) i bakgrunden på bilden under.

Men allra gladast blev jag när jag hittade detta fina livstecknet på Anisörten, Agastache 'Blue Fortune'!

Det är en perenn, men den hör till de perenner som behöver planteras om ibland för att övervintra bra. Detta är den första vintern jag har provat den på denna platsen, så det var riktigt kul att se den klara sig.