Kärlek

Min kärlek till naturen och till växterna har alltid varit stor.
Det finns en stark dragningskraft mellan mig och det gröna, som jag var inne på i förra Blommig Fredag.













Jag tror den är medfödd, den kärleken. Det är ju långt ifrån alla som tycker just växter är fantastiskt!

Genen, alltså växtkärleksgenen i mig är också min mormors och säkert hennes förfäders. 

Kärleken gör att man liksom måste så och plantera. Min mormor fyller 85 i år. Hon måste fortfarande gräva nya rabatter!

Denna bilden gör mig kluven. Jag känner en stark kärlek till landskapet och en drivkraft att bevara det rent och vackert. För länge sedan var det antagligen ek- och almskog på denna plats. Starka, rika ekosystem. Idag mest monokultur, biologisk enfald.

Naturen är en livskälla. En exploaterad och utnyttjad livskälla.
Hur länge kommer det att vara en livskälla, kan man undra..?

 

Kärlek, till naturens egen finurlighet. 

Frön i de mest påhittiga former och växternas eget snillrika sätt att överleva och konkurrera om det värdefulla utrymmet på vår jord.

Allt uppbyggt efter ett intelligent mönster.

Bark, kapslar, höljen, skal, hinnor, lager. 

 

De flesta kulturväxter är framtagna för att, i första hand sälja såklart, men också för att ge oss en vacker upplevelse... får man hoppas.

 











Prunus avium 'Plena', dubbelblommigt körsbär är ett bra exempel på en sådan.
Visst är det kärlek vid första ögonkastet?





Mer Blommig Fredag på temat Kärlek, hittar du på Bland Rosor och Bladlöss!