22 mars 2012

Fagning

"När vitsipporna lyfter fjolårslöven är det tid att faga ängen. Så kallas den vårstädning som gör ängen redo för sommarens blomsterfest. Ingenting ska få hindra växternas viljestyrka eller människans slåtter.
  Torra löv, nedfallna kvistar och grenar krattas samman i långa lövsträngar som delas i högar och bränns. Det är viktigt att eldplatsen aldrig blir större än en dryg halvmeter i diameter, då får ängen en chans snabbt, helst över sommaren att läka sina brännsår.
  Om bonden släppt sina djur på bete efter sommarens slåtter ligger spillningen kvar i hårda kakor som slås sönder med träklubba och sprids över ängen.
  När fagningen är klar sprids till slut askan över marken och återför en lagom dos näring till ängen. Annars mår ängen bäst utan för mycket gödning. Konstgödning sätter bara fart på hundloka och maskros.
  Att kratta en stor och kanske kuperad äng är inte särskilt roligt, bara drygt. Förr, när männen höll på med vårbruket, hjälpte kvinnorna till med ängen och fick arbetet att gå hyggligt fort. Idag är det bara de verkliga entusiasterna som med sina träkrattor ställer upp på led för att kratta samman lövsträngarna. Belöningen blir värmande kaffe och småprat, plus den löftesrika doften från rykande fjolårslöv och bortkrattad vinter!"  
(Ur boken "Äng" av Tony och Claes Lewenhaupt , Bra Böckers Bokförlag, 1989)

Jag har ingen kuperad äng men jag gillar att kratta ihop kvarlämnade löv, ris och pinnar och göra en liten fagningseld i trädgården. Min vårstädning gör trädgården redo att spira på nytt och ett sätt för mig själv att avsluta något gammalt och börja om på nytt. Rökdoften är verkligen en vårdoft! Just här där jag har eldat ska det bli trädgårdsland så det gjorde inget att gräsmattan tog stryk, bara ett sätt för mig att få mindre gräsmatta att gräva bort!

Idag blev också en del pelargonkrukor tömda och diskade. Jag har haft problem med rotlöss i varenda planta och nu när jag tagit sticklingar på allt återstod krukdiskningen. Skönt att det är gjort och hoppas nu de håller sig borta från mina pellisar..!

Videkissarna har bara precis vågat sticka ut nosen utanför sitt skal. Men de glänser vackert i vårsolen!


1 kommentar:

  1. älskar den där doften av bränt utomhus! skulle va kul att bränna raku eller vedbränna nån gång i framöver och bli sådär härligt genomrökta : )

    SvaraRadera