För två höstar sedan satte jag två lökar av Tidlösa i vårt lilla woodlandparti och jag har hoppats och hoppats... I våras såg plantan ut såhär, inte mycket för världen men dock med sina karaktäristiska, tjocka, gröna blad och jag var allt rädd att sniglarna skulle ge sig på den så att inte lökarna skulle orka blomma.
Men så härom dagen fanns de plötsligt där, fyra sköra, vackra, lila blommor! De är nästan genomskinliga och så fina att titta på nu när allting annat vissnar och gulnar runtomkring. Jag känner mig stärkt när jag tittar på dem, för just nu känns livet lite skört och ostabilt, precis som Tidlösans blommor som liksom lägger sig hitan och ditan av bara sin egen lilla tyngd...
Men visst är de en påminnelse om krokusen och andra lökväxter som kommer till våren, upp ur den frusna marken, om sisådär ett halvår... och då kommer de tjocka, saftiga Tidlösabladen tillbaka som ett löfte om blomning nästa höst!
Hei Maria! Har bare opplevd en gang at den har lagt seg hit og dit og jeg har prøvd mange ganger. Og det var et vakkert syn slik som på bildene dine.
SvaraRaderaHa det godt! Anne
Vackert foto och vacker text! Hoppas du har en fin helg!
SvaraRaderaGjorde en tidlösaupptäckt här om dagen.
SvaraRaderaPlötsligt stod de bara där! Som feta skira utropstrecken. Blev så glad!
Så fina bilder du bjuder på.
Kram Malin
Vet inte om den går att odla här men det är verkligen värt att försöka. Jättefina!
SvaraRaderaHa det gott!
De är jättevackra! Jag har provat hos mig, men där vill de inte. Inne i Umeå har man planterat dem i offentliga planteringar. Hur fint som helst!
SvaraRaderaHa det gott!
Daniel