22 april 2012

Mera vivor!

För någon vecka sedan visade jag jordvivor (Primula vulgaris) här på bloggen, men sen dess har det blivit större och större plantor och de blommar just nu ohejdat! Det är vår första vår i denna trädgården och det är verkligen kul med överraskningar som denna! Överallt i trädgården ploppar de upp så jag har fått gräva upp och flytta dem till krukor sålänge för att vi inte ska mosa dem när vi håller på med ved och köksland.





Visst är de ljuvliga! Jag tycker helt klart de vita är finast och de rosa som nästan är persikofärgade. Men varför de trivs så bra... är det näringsinnehållet i jorden eller rätt jordsammansättning, eller är det  kanske mossan i gräsmattan som gör det gynnsamt för fröna att gro? Det är ju ingen kinkig växt men ändå. Det ska bli intressant att se hur fröställningar och frön ser ut lite längre fram.

3 kommentarer:

  1. Vilket trevligt litet "problem" du har! Att få så mycket vivor som du måste flytta. Önskar det var lika hos mig! Jag köpte två sorters vivor i fjol på Tradera. Det finns ingen tillstymmelse till liv i jorden där jag planterade dem! Bredvid kommer den i trädgården inhemska Gullvivan så fint. Trist! Fast Gullviva sörjer jag inte. Hon är ju fin hon också.
    Ha det så gott tills nästa gång!

    Jenny

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är verkligen trevligt att få så många på en gång! Nu låter det som att det är drivor av dem och det är att ta i men de verkar gilla vår tomt. Var bor du? Om du är i närheten får du gärna komma in och ta med dig ett par plantor. Jag tänkte på det du säger att jorden verkar livlös, det kan bero på olika saker men det finns hopp, du kan försöka med kompost eller gräva ner kogödsel på hösten, det brukar få fart på jorden. Hälsningar Maria

      Radera
  2. Tack å åter tack! Hade jag bott närmare hade jag kommit bums! Det jag menade med jorden var att där vivorna planterades i fjol, finns inget tillstymmelse till liv. De har försvunnit helt enkelt. En decimeter därifrån ska snart gullvivan slå ut! Sånt är livet. Jorden och naturen ger och tar helt enkelt. Lite tråkigt är det ändock.
    Mvh,
    Jenny

    SvaraRadera