Mängder med mistlar ska det va!

Mistlar, fantastiska växter! Bilderna är tagna från passagerarsätet i en bil som färdas i ungefär 120 km i timmen så jag hoppas att ni har förståelse för att det med lite darr på handen jag har tagit bilderna. Jag hade turen att åka här medan träden är avlövade så att man kan se dem ordentligt.

Det finns väldigt gott om mistlar den här vägen från nordöstra delarna av Frankrike upp genom södra Tyskland och jag satt på helspänn i flera mil och ville inte missa en enda mistelupplevelse!

Misteln (Viscum album) är en städsegrön trädparasit, faktiskt den enda trädparasiten vi har i den svenska floran. I Sverige där den oftast växer på lind eller lönn, är utbredningen störst i Mälardalen (Västmanlands landskapsblomma), östra Småland och även Kinnekulle. Men misteln har även andra värdväxter som apel, hagtorn och poppel. Här i Mellaneuropa tyckte jag mig mestadels kunna se popplar som värdträd.

Själva snyltandet går till så att mistelns rot borrar sig igenom trädets bark, in mellan barken och veden och växer en liten bit in i vedmassan. Men misteln har dock så pass mycket klorofyll att den egna fotosyntesen räcker för energibehovet och därför räknas den egentligen till halvparasiterna.
(Jag läste på om mistlar på Wikipedia och Den virtuella floran)