Dahlior

När jag var liten satte min pappa alltid dahlior utmed gatan innanför staketet. Det var en ganska hög, blekröd sort med gul mitt. Senare förstod jag att det fanns massor av olika dahlior i många olika färger, former och höjder och att dahlian är en otroligt fin snittblomma.

Dahlior har ju den fördelen att de blommar glatt hela säsongen ända fram till frosten, men nackdelen tycker jag är att knölarna måste upp innan frosten annars ruttnar de. Själv föredrar jag perenner som tål allt och som står kvar från år till år. Men man får väl ta och bli vuxen nån gång... De senaste åren har jag tagit fram egna knölar genom att förkultivera frön. Det är ganska stora frön och när de väl gror så händer det mycket på en gång. Det blir finast plantor om man pincerar dem det vill säga att man tar av toppskottet ovanför ett bladveck så att de förgrenar sig. Man ska också så såpass tidigt att man hinner plantera om dem en gång i större kruka för då blommar de tidigare när man väl sätter ut dem i trädgården.

'Bishops Children' heter den här sorten. Den blir halvhög och ger blommor i olika röda nyanser. Bladverket blir mörkgrönt och ibland nästintill svart, så även blad och knoppar är väldigt dekorativa ihop med andra perenner. En vän till mig samodlar potatis och dahlior i sitt köksland. För medan potatisen blommar ut har dahliorna kommit igång och sen täcks hela landet av perfekta ge-bort-blommor och potatislandet ser inte så slaktat ut medan potatisen tas upp. Tips alltså!