Bråttom

Innan jag vaknade i morse hade jag någon slags stressdrömmar. Så nu tar jag och kopplar av med varmt te och en alldeles lugn morgonstund. När jag läser böcker finns det oftast något jag fastnar för och som jag tycker är extra viktigt. Är jag riktigt ambitiös skriver jag ner det också för att kunna ta fram det igen när det behövs. Det kan vara någon klokhet, en livsfilosofi, ett sätt att tänka som får en att se lite längre. Mot slutet av Karin Alvtegens bok "En sannolik historia" står det ungefär såhär: "Särskilt bråttom är livet i alla fall aldrig. För vad eller vart är det man tror man ska hinna?" Det finns något slags befriande känsla över att slippa känna att man har bråttom. Man kan stanna där man är och det finns inga krav runtomkring en, inga måsten. Ja, tänker jag, men vad är det som får oss att tro att vi har så bråttom då? Vi skaffar ju oss själva den tillvaro vi har genom de val vi gör varje dag. Om vi har friheten att leva våra liv precis som vi själva vill, då borde det inte vara särskilt svårt att först välja hur man vill ha det och sen leva därefter. Radio Paradise som spelar Chest Fever med The Band väcker mig ur mina grubblerier. Morgonstunden är över, dagen har börjat, dax för frukost.